Innehållsförteckning
Stål kan tyckas vara ett modernt material, men det har anor från 2100-1950 f.Kr. 2009 hittade arkeologer en metallartefakt från en turkisk arkeologisk utgrävningsplats.
Metallföremålet var tillverkat av stål och tros vara minst 4 000 år gammalt [1], vilket gör det till världens äldsta kända föremål tillverkat av stål. Historien berättar att många gamla civilisationer hittade ett sätt att tillverka stål, bland annat det romerska imperiet.
Romarriket var i princip en väl sammanlänkad samling av många typiska järnålderssamhällen. Även om de använde järn oftare än stål och vissa andra legeringar, visste de hur man tillverkade stål.
> Vilka metaller/legeringar använde romarna
De metallföremål som har hittats på romerska arkeologiska utgrävningsplatser är antingen vapen, vardagsverktyg eller smycken. De flesta av dessa föremål är tillverkade av mjukare metaller, som bly, guld, koppar eller brons.
När den romerska metallurgin stod på sin höjdpunkt använde man bland annat koppar, guld, bly, antimon, arsenik, kvicksilver, järn, zink och silver.
De använde också många legeringar för att tillverka verktyg och vapen, t.ex. stål och bronsmaterial (en kombination av tenn och koppar).
Romerska blytackor från gruvorna i Cartagena, Spanien, Archaeological Municipal Museum of Cartagena Nanosanchez, Offentlig domän, via Wikimedia Commons
Vilken typ av stål använde de?
Stål är en järn-kol-legering med högre hållfasthet och hårdhet än de båda grundämnen som det består av. Innan vi diskuterar vilken typ av stål som används i Rom är det viktigt att förstå de olika ståltyperna.
- Stål med hög kolhalt : Innehåller 0,5 till 1,6 procent kol
- Stål med medelhög kolhalt : 0,25 till 0,5 procent kol
- Stål med låg kolhalt : 0,06 till 0,25 procent kol (även kallat mjukt stål)
Om mängden kol i järn-kol-legeringen är högre än 2 procent kallas det grått gjutjärn, inte stål.
De verktyg av järn-kol-legeringar som de gamla romarna tillverkade innehöll upp till 1,3 procent kol [2]. Kolhalten i romerskt stål varierade dock oregelbundet, vilket förändrade dess egenskaper.
Hur tillverkades stål i det antika Rom?
För att tillverka stål krävs en ugn som kan nå mycket höga temperaturer för att smälta järn. Därefter kyls järnet snabbt ned genom kylning [3], vilket fångar upp kolet. Resultatet blir att det mjuka järnet blir hårt och förvandlas till sprött stål.
De gamla romarna hade bloomerier [4] (en typ av ugn) för att smälta järn, och de använde träkol som kolkälla. Det stål som tillverkades med denna metod kallades också Noric-stål, efter regionen Noricum (dagens Slovenien och Österrike), där de romerska gruvorna fanns.
Romarna bröt järnmalm från Noricum för ståltillverkning. Gruvdrift var ett farligt och obehagligt jobb på den tiden, och endast brottslingar och slavar utförde det.
När romarna hade samlat in järn från gruvorna skickade de det till smeder för att avlägsna föroreningar från järnmalmer. Därefter skickades det utvunna järnet till bloomeries för att smältas och omvandlas till stål med hjälp av träkol.
Den process som romarna använde gjorde det möjligt för dem att tillverka stål, men det var inte av den tidens bästa kvalitet. Litterära bevis visar att romartidens stål av bästa kvalitet kallades Seric-stål [5] och tillverkades i Indien.
Det är viktigt att notera att romarna också importerade många av de råvaror som de behövde för att tillverka stål och andra metaller från andra delar av världen. Guld och silver kom från Spanien och Grekland, tenn från Storbritannien och koppar från Italien, Spanien och Cypern.
Dessa material smältes sedan och blandades med andra ämnen för att skapa stål och andra metaller. De var skickliga metallarbetare och använde dessa material för att skapa en mängd olika vapen, verktyg och andra föremål.
Använde romarna stål för att tillverka vapen?
Romarna tillverkade många vardagliga metallföremål och smycken, men de använde mjukare metaller och legeringar för detta ändamål. De tillverkade stål främst för vapen, som svärd, javeliner, spjut och dolkar.
Se även: Xerxes I - Kung av Persien
Roman Gladius Rama antas (baserat på upphovsrättsanspråk), CC BY-SA 3.0, via Wikimedia Commons
Den vanligaste typen av svärd som de brukade tillverka av stål kallades Gladius [6]. Det brukade vara ett tvåsidigt kortsvärd med flera komponenter, inklusive handskydd, handgrepp, pommel, nitknopp och fäste.
Dess konstruktion var mycket komplex och romarna använde både järn och stål för att göra den flexibel och stark.
Se även: Är pizza italiensk eller amerikansk mat?Även om de var bra på att tillverka stålsvärd var det inte de som uppfann dem. Enligt historiska bevis [7] var kineserna de första som skapade stålsvärd under de krigande staternas period på 500-talet f.Kr.
Var Roman Steel bra?
De gamla romarna är kända för arkitektur, byggnation, politiska reformer, sociala institutioner, lagar och filosofi. De är inte särskilt kända för att skapa enastående metallhantverk, vilket innebär att det Noric-stål som romarna tillverkade inte var av exceptionellt hög kvalitet.
Även om det gjorde det möjligt att tillverka starka och långlivade svärd var det inte lika bra som det Seric-stål som indierna producerade vid den tiden.
Romarna var hyfsade metallurger, men de kände inte till den bästa metoden för att skapa högkvalitativt stål. Deras huvudfokus var att öka produktionen av stål och järn istället för att förbättra dess kvalitet.
De förnyade inte processen för järnframställning, utan spred den för att kraftigt öka produktionen av smidesjärn [8]. De brukade göra smidesjärn, istället för rent järn, genom att lämna en liten mängd slagg (föroreningar) i det, eftersom rent järn är för mjukt för de flesta verktyg.
Slutord
Stål var ett viktigt material för romarna, och de använde det för att skapa en mängd olika vapen och verktyg. De lärde sig hur man tillverkade stål genom att hetta upp järnmalm med kol för att få fram ett material som var starkare och hårdare än järn.
De utvecklade också tekniker för att smida och forma stål till olika användbara former. Det stål som tillverkades var dock inte av bästa kvalitet. Det var därför som det seriska stål som indianerna producerade fördes till västvärlden.
