Innehållsförteckning
Enligt legenden grundade kung Menes (ca 3150 f.Kr.) Memphis ca 3100 f.Kr. Enligt andra bevarade dokument var det Hor-Aha Menes efterträdare som byggde Memphis. Det finns en myt om att Hor-Aha beundrade Memphis så mycket att han drog om Nilens flodbädd för att skapa en bred slätt för byggnadsarbeten.
Faraonerna i Egyptens tidiga dynastiska period (ca 3150-2613 f.Kr.) och gamla rike (ca 2613-2181 f.Kr.) gjorde Memphis till sin huvudstad och styrde från staden. Memphis var en del av riket Nedre Egypten. Med tiden utvecklades staden till ett kraftfullt religiöst centrum. Memphisborna dyrkade en mängd olika gudar men den gudomliga triaden i Memphis bestod av guden Ptah, hans fru Sekhmet och deras sonNefertem.
Memphis ligger vid ingången till Nilflodens dal nära Gizaplatån och det ursprungliga namnet var Hiku-Ptah eller Hut-Ka-Ptah eller "Mansion of the Soul of Ptah" som var det grekiska namnet för Egypten. När det översattes till grekiska blev Hut-Ka-Ptah "Aegyptos" eller "Egypten". Att grekerna gav landet namn efter en stad visar på Memphis berömmelse, rikedom och inflytande.
Senare blev den känd som Inbu-Hedj eller "Vita murar" efter sina vitmålade murar av lersten. Under det gamla rikets period (ca 2613-2181 f.Kr.) hade den blivit Men-nefer "den bestående och vackra", vilket grekerna översatte till "Memphis".
Innehållsförteckning
Fakta om Memphis
- Memphis var en av det gamla Egyptens äldsta och mest inflytelserika städer
- Memphis grundades ca 3100 f.Kr. av kung Menes (ca 3150 f.Kr.), som förenade Egypten
- Egyptens kungar under den tidiga dynastiska perioden (ca 3150-2613 f.Kr.) och det gamla riket (ca 2613-2181 f.Kr.) använde Memphis som Egyptens huvudstad
- Dess ursprungliga namn var Hut-Ka-Ptah eller Hiku-Ptah. Senare kallades den Inbu-Hedj eller "Vita väggar".
- "Memphis" är den grekiska versionen av det egyptiska ordet Men-nefer eller "den varaktiga och vackra"
- Alexandrias allt större betydelse som handelscentrum och kristendomens utbredning bidrog till att Memphis övergavs och förföll.
Gamla rikets huvudstad
Memphis förblev det gamla rikets huvudstad. Farao Sneferu (ca 2613-2589 f.Kr.) styrde från Memphis när han började bygga sina signaturpyramider. Khufu (ca 2589-2566 f.Kr.), Sneferus efterträdare byggde Gizas stora pyramid. Hans efterträdare, Khafre (ca 2558-2532 f.Kr.) och Menkaure (ca 2532-2503 f.Kr.) byggde sina egna pyramider.
Memphis var maktens centrum vid den här tiden och här fanns den byråkrati som behövdes för att organisera och samordna de resurser och den enorma arbetskraft som behövdes för att bygga pyramidanläggningarna.
Memphis fortsatte att expandera under det gamla riket och Ptahs tempel etablerade sig som ett ledande centrum för religiöst inflytande med monument som byggdes till gudens ära i hela staden.
Egyptens kungar under 6:e dynastin fick se sin makt stadigt urholkas i takt med att resurserna minskade och Ra-kulten tillsammans med distriktens nomarker blev rikare och mer inflytelserika. Memfis en gång så betydande auktoritet minskade, särskilt när torkan ledde till en svält som Memfis administration inte kunde lindra under Pepi II:s regeringstid (ca 2278-2184 fvt), vilket utlöste kollapsen av det gamlaKingdom.
Rivalitet med Thebes
Memphis fungerade som Egyptens huvudstad under den turbulenta första mellanperioden (ca 2181-2040 f.Kr.). Överlevande dokument visar att Memphis var huvudstad under den 7:e och 8:e dynastien. Faraos huvudstad var den enda punkten av kontinuitet med de tidigare egyptiska kungarna.
De lokala distriktsguvernörerna eller nomarkerna styrde sina distrikt direkt utan central övervakning. Under antingen den sena 8:e dynastin eller den tidiga 9:e dynastin flyttades huvudstaden till Herakleopolis.
När Intef I (ca 2125 f.Kr.) kom till makten reducerades Thebe till en regional stad. Intef I ifrågasatte makten hos kungarna i Herakleopolis. Hans arvingar behöll hans strategi tills Mentuhotep II (ca 2061-2010 f.Kr.) lyckades ta över kungarna i Herakleopolitan och ena Egypten under Thebe.
Memphis fortsatte att vara ett viktigt kulturellt och religiöst centrum under Mittens rike. Även under Mittens rikes nedgång under 13:e dynastin fortsatte faraonerna att bygga monument och tempel i Memphis. Även om Ptah hade överskuggats av Amun-kulten förblev Ptah Memphis skyddsgud.
Memphis under Egyptens nya rike
Egyptens mellersta rike övergick i en annan splittrande era som kallas den andra mellanperioden (ca 1782-1570 f.Kr.). Under denna tid styrde hyksosfolket i Avaris Nedre Egypten. De gjorde omfattande räder mot Memphis och orsakade betydande skador på staden.
Ahmose I (ca 1570-1544 f.Kr.) drev ut Hyksos från Egypten och grundade det Nya riket (ca 1570-1069 f.Kr.). Memphis återtog sin traditionella roll som kommersiellt, kulturellt och religiöst centrum och etablerade sig som Egyptens andra stad efter huvudstaden Thebe.
Bestående religiös betydelse
Memphis fortsatte att åtnjuta betydande prestige även efter att det nya riket minskade och den tredje mellanperioden (ca 1069-525 f.Kr.) uppstod. Ca 671 f.Kr. invaderade det assyriska riket Egypten, plundrade Memphis och förde framstående samhällsmedborgare till Nineveh, deras huvudstad.
Memphis religiösa status gjorde att staden återuppbyggdes efter assyriernas invasion. Memphis utvecklades till ett motståndscentrum mot den assyriska ockupationen och fick ytterligare förstörelse av Ashurbanipal under hans invasion ca 666 f.Kr.
Memphis status som religiöst centrum återupplivades under den 26:e dynastin (664-525 f.v.t.) av de saitiska faraonerna. Egyptens gudar, särskilt Ptah, fortsatte att locka till sig kultanhängare och ytterligare monument och helgedomar byggdes.
Persiens Cambyses II intog Egypten ca 525 f.Kr. och intog Memphis, som blev huvudstad i det persiska Egyptens satrapi. Ca 331 f.Kr. besegrade Alexander den store perserna och erövrade Egypten. Alexander krönte sig själv till farao i Memphis och associerade sig med de stora faraoerna från det förflutna.
Den grekiska Ptolemaiska dynastin (ca 323-30 f.v.t.) behöll Memphis prestige. Ptolemaios I (ca 323-283 f.v.t.) begravde Alexanders kropp i Memphis.
Se även: Thutmosis IIMemphis nedgång
När den ptolemaiska dynastin plötsligt upphörde i och med drottning Kleopatra VII:s död (69-30 f.Kr.) och Rom annekterade Egypten som en provins, glömdes Memphis till stor del bort. Alexandria med sina stora lärdomscentra och en välmående hamn blev snart basen för Roms egyptiska administration.
När kristendomen spred sig under 400-talet besökte allt färre som trodde på Egyptens gamla hedniska riter Memphis majestätiska tempel och gamla helgedomar. Memphis nedgång fortsatte och när kristendomen hade blivit den dominerande religionen i det romerska riket på 500-talet låg Memphis i stort sett övergivet.
Efter den arabiska invasionen på 700-talet e.Kr. var Memphis en ruin, där de en gång så kolossala byggnaderna plundrades på sten till grunden för nya byggnader.
Reflektera över det förflutna
År 1979 upptogs Memphis på UNESCO:s världsarvslista som en plats av kulturell betydelse. Även efter att Memphis lämnat sin roll som Egyptens huvudstad förblev det ett viktigt kommersiellt, kulturellt och religiöst centrum. Det är inte konstigt att Alexander den store lät kröna sig till farao över hela Egypten där.
Se även: Topp 16 symboler för nystart med betydelserBild med tillstånd av: Franck Monnier (Bakha) [CC BY-SA 3.0], via Wikimedia Commons